Dumma gumman tö
Saknar dig vita vinter
slask, blask, grått, grått, grått
Haikufredag is back
Ja, var är väl en fredag utan en haiku?
Häromdagen hittade jag en oemotståndlig liten bok i ett skyltfönster på Söder. HAIKU heter boken helt enkelt, från Everyman’s library pocket poets. En samling haikudikter på engelska, översatta från kinesiska och japanska, av flera olika haikumästare.
Ett kapitel heter Phases of the Moon. Ett passande tema för mig som skriver tidsresor. För att kunna resa i tiden i mina böcker måste man ha ett månur där tiden ställs in med hjälp av fullmånens strålar …
The moon in the water
turned a somersault
And floated away
En kullerbytta! Bara ordet … här i en haiku av – Oshima Ryota (1718–1787). När haikudikter översätts till andra språk bryts ofta reglerna upp. Antalet stavelser är inte så viktigt – det viktiga är essensen: att fånga ögonblicket. Och evigheten. Själv brukar jag lyckas hyfsat med ögonblicket, men kämpar med evighetsperspektivet … Räkna stavelser är jag dock rätt bra på. Så här kommer min tolkning av Ryotas haiku:
Månens spegelbild
gjorde en kullerbytta
och flöt vidare
Mot ljusare tider
God fortsättning!
Ja, det tycker jag man kan säga ett tag till. 2018 har just börjat! Kvällshimlen blir långsamt ljusare, men än är det vinter kvar. I går var det magiskt vackert i Hagaparken: ett tunt lager snö, silverskimrande dimma över Brunnsviken och varenda liten kvist var täckt av gnistrig frost.
Gott nytt skrivarår
Hösten 2017 blev det inte mycket skrivet för min del. Andra intressanta uppdrag tog all min tid, men nu är det dags att möblera om i kalendern så skrivandet får plats igen. Vet numera av erfarenhet att det där inte sker per automatik. Om det ska blir en bok till behöver jag sätta ner foten först och rumpan sen. Bestämma mig, boka in tid och sen … låta det ta den tid som behövs.
Tävling: Vad vet du om Hagaparken?
Mina böcker utspelar sig till stor del i Hagaparken. Vad vet du om den hemlighetsfulla parken? Svara på frågorna nedan så kan du vinna en av böckerna i serien Hemligheten i Haga!
Frågor
I Hagaparken bor kronprinsessan Victoria och hennes familj. Vi förknippar Hagaparken med Gustav III, men det var inte han som lät bygga Haga slott, det var hans son.
- Vad hette Gustav III:s son?
- Vad kallades Haga slott från början?
Koppartälten uppfördes redan 1787. Fasaderna åt söder skulle likna romarnas härtält. I dag rymmer koppartälten café och parkmuseum.
3. Vad användes Koppartälten till under Gustav III:s tid?
Svara i en kommentar, eller skriv till info@concisio.se
Ange en e-postadress så jag kan nå dig!
Jag lottar ur tre böcker ur bland de rätta lösningarna. Lycka till!
Mässor och möten
Den omtalade Bokmässan i Göteborg är över för i år. Tyvärr handlade debatter, diskussioner och samtal i år mindre om böcker och läsning, mer om högerextremism, nazister och våld. För mig som var där handlade mässan dock mest om möten.
Så många varma, inspirerande möten, både under mässan och på kvällarna, eftersom jag passade på att träffa nära och kära som bor i Göteborg. Möten som gav mig ork och energi. Möten som stärkte min tro på att vi är många fler som vill kämpa för ett öppet, demokratiskt, medmänskligt samhälle. Mängder av aktiviteter i denna anda pågick samtidigt i Göteborg. Det är underbart, men jag är fortfarande så ovan vid att vi ens behöver prata om att stå upp för mänskliga rättigheter. Jag trodde det var självklart. Men i dag måste vi vara tydliga, som barnen som bor i huset på bilden nedan: ”Alla är lika mycket värda”.
Mitt möte med Anna Högberg, en vän sedan över tjugo år tillbaka, kommer jag aldrig att glömma. Anna och hennes man kom till bokmässan med en fantastisk gåva: Hon, hennes barn och hennes mamma hade hjälpts åt att skapa hjältinnorna i mina böcker, Susanna och Emma.
Möten med Idusvänner. En stor och viktig del av mässan är att träffa min förläggare Ulrika Slottner, de andra som jobbar på Idus förlag och alla mina författarkollegor. En härlig samling trevliga människor som det alltid är inspirerande att prata med och utbyta erfarenheter med.
Ett möte ledde dessutom till en recension! På tåget hem hamnade jag bredvid Leif-Rune Strandell, redaktör på nättidningen DAST Magazine. Vi hade ett fint samtal om mässan, läsning och skrivande. Nu har han läst Hemligheten i Haga och recenserat den. Man måste inte vara mellan sju och tolv år för att uppskatta en spännande tidsresa ….
Det är en berättelse med två tioåriga flickor i huvudrollen, så ni kan ju räkna ut målgruppens ålder. Fast då vill jag tillägga att jag, många decennier äldre, greps av deras äventyr och skyndade mig att läsa färdigt.
Berätta vad du tycker om mina böcker!
Har du läst någon av mina böcker? Kanske alla tre?
På mitt mitt förlags webbplats kan du lämna en kommentar om du har lust.
Idus webbplats
Klicka på boktitlarna nedan så kommer du till rätt sida. Där kan du även provläsa – och köpa förstås. Under Recensioner kan du läsa vad andra har skrivit. Det behöver inte vara långt, bara några ord.
Eller skriv direkt till mig
Det går också bra att skriva direkt till mig; info@concisio.se
Om det är ok med dig skickar jag in kommentaren till Idus och publicerar den här på min sida, men självklart kan du skriva ett brev som bara jag får läsa.
Boksläppskalas för Silversländan
I går, söndag 2 september, fylldes Fjärilshusets café i Hagaparken av bokälskare i alla åldrar. Vi drack Pommac och knaprade chips och popcorn, pratade, skrattade. Mina barn, Johanna och Mattias, spelade och sjöng. Jag läste ur Silversländan och signerade för glatta livet.
Tusen tack alla som kom!
Och tack även alla ni andra som hörde av er med lyckönskningar. Känner mig så uppfylld, så lycklig. Tack.
Här kommer några bilder från Fjärilshuset. Vill du inte vara med på bild här, hör av dig, så plockar jag bort fotot.
Boksläppskalas för Silversländan
Nästa vecka kommer äntligen Silversländan från tryckeriet. Jag längtar efter att få hålla boken i min hand.
Kom och fira med mig!
Ja, nu är det dags att fira med boksläppskalas i sagolika Hagaparken. Ta en promenad, andas in den friska septemberluften, se om du kan hitta trollroten … Och titta sen in i Fjärilshusets café och hälsa på mig! Vi bjuder på högläsning, livemusik och något att dricka med tilltugg.
Silversländan, Hemligheten i Haga och Månuret säljs till kalaspris och signeras förstås.
Tid: Söndag 3 september klockan 14–16
Plats: Fjärilshuset, Hagaparken
Varmt välkommen!
Gunilla
Besök Fjärilshusets utställningar
Fjärilshuset Haga Ocean är öppet klockan 10–17. Passa på att vandra bland fritt flygande fjärilar i stora tropiska växthus. Här finns dessutom ett av nordens största hajakvarium. I den 30 meter långa tanken som rymmer 1,2 miljoner liter vatten simmar färgglada fiskar tillsammans med stora och små revhajar.
I caféet finns det lättare mat och fika för den som är hungrig.
Ny bok! Silversländan
Nu finns Silversländan, del tre i serien Hemligheten i Haga, att beställa på Idus förlag!
Året är 1777. Emma, Susanna, Mirella och hunden Snobben har än en gång krupit genom trollroten i Hagaparken. Äventyret för dem långt bort från Haga, genom ett myllrande Stockholm ända till Drottningholm.
Där – i den stora parken, på teatern, i hantverkskvarteren och på Kina slott – får de nya vänner och återser gamla bekanta. Den märkliga kvinnan Smaragda återkommer. Hon säger att hon måste förstöra det falska månuret med hjälp av en magisk silverslända. Först då hävs förbannelsen som gör att hon förvandlas till en häger. För att tvinga flickorna att hjälpa henne stänger hon trollroten …
ISBN: 978-91-7577-542-5
Boken är inbunden med hårda pärmar och har 272 sidor.
Pris: 119 kronor
Silversländan kommer först i augusti, men det går bra att förbeställa redan nu.
Ut ur bubblan
Så är sommaren här. Vi är redan en bit in i juli. Yrvaken ser jag mig omkring. Vart tog försommaren vägen? Jag har befunnit mig i en bubbla, en trevlig skrivarbubbla, under lång tid. Men nu är det dags att släppa taget om Silversländan och se henne sväva bort över den glittrande vattenytan. Äventyret är avslutat. Pärmarna stängda. Mina hjältinnor får finna sig i att vänta på fortsättningen. Nu behöver jag vila och återhämtning innan jag putsar mitt månur och ger mig av på den avslutande delen av den här resan.
Utanför fönstret lockar en blå himmel och en ljummen sommarvind, havet, stranden, skogen. Mina fötter längtar efter barfotavandringar i daggvått gräs; hela kroppen längtar efter svala havsbad. Och jag längtar efter att läsa Saltkråkan i hängmattan. En sommartradition!
En vecka kvar av jobb, om inget hänger upp sig. Omslag och finputs återstår på boken. Och jag filar och funderar på nya uppslag för språkkonsulttjänster och författarbesök. Det var mysigt i min skrivarbubbla, men nu ska det bli kul att komma ut i verkligheten och hålla kurser och träffa människor som är intresserade av skrivande och kommunikation.
I dag har jag bokat biljetter till Göteborg i september. Så ja, jag kommer till bokmässan 28 september-1 oktober.
Om att skriva
Del tre i min serie Hemligheten i Haga börjar äntligen bli klar. Jag är inne i en bearbetningsfas nu. Inom kort kommer finputsningen. Och sen korrektur. Och sen en sista koll. Och den allra sista kollen …. Jag upphör aldrig att fascineras av att det här med att skriva böcker är så tidskrävande. Och min beundran för alla som lyckas skriva bok efter bok hela livet växer.
Jag har alltid gillat att läsa om skrivprocessen, om hur författare arbetar. På något sätt försöker jag väl knäcka koden, förstå på djupet hur det här arbetet går till, för att själv kunna bli bättre på det. Men det är alltid så vagt, så hemlighetsfullt och ogripbart. Och alla har olika berättelser om sitt skrivande.
För mig är det en process i ständig förändring. Precis när jag tror att jag har fattat något, när jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar, ändras allt och jag fattar ingenting.
På många sätt påminner det här om hur jag tyckte det var att bli mamma. Ett sökande och ett prövande. Precis när jag trodde att jag hade hittat ett sätt som fungerade, en rutin att hålla sig till, förändrades allt. Barnen växte och utvecklades. Jag växte och utvecklades. Vi som föräldrar växte och utvecklades. Vi som familj växte och utvecklades. Tiderna förändrades!
Så nej … Jag börjar inse att jag aldrig kommer att hitta det där trygga lugnet, den säkra lunken som alltid funkar. Inte som förälder. Inte som medmänniska. Och inte som författare.
Och det är väl härligt!
Något annat som är härligt är våren. Cyklade runt Brunnsviken i dag i strålande sol. Tankarna och fantasin flög fritt, inspirerade av miljön som jag skriver om i mina böcker. Nya idéer börjar spira likt vitsippsbladen under fjolårslöven. Men först ska Silversländan bli klar!