Sommaren 2016 var jag på en väldigt härlig skrivkurs på Fridhems folkhögskola, Skrivarsafari med AC Collin. En av mina medresenärer på denna safari var Kerstin Klintberger. Hon delar min kärlek till den ädla haikukonsten. Nu har jag fått den stora äran att publicera två av hennes vinterbetonade verk apropå essensen i en haiku: det gäller att fånga både ögonblicket och evigheten.
Kerstin lyckas med både ock tycker jag. Bedöm själva!
2 x haiku av Kerstin Klintberger
Vågen har stelnat,
i ett fruset ögonblick
viskar den ”Stanna!”
Ur jordens mörker
tränger det levande fram
i ändlöst kretslopp.
Tack Kerstin, veckans gästpoet!
Vill du gästdikta en haikufredag? Skicka dina bidrag till