Ja, var är väl en fredag utan en haiku?
Häromdagen hittade jag en oemotståndlig liten bok i ett skyltfönster på Söder. HAIKU heter boken helt enkelt, från Everyman’s library pocket poets. En samling haikudikter på engelska, översatta från kinesiska och japanska, av flera olika haikumästare.
Ett kapitel heter Phases of the Moon. Ett passande tema för mig som skriver tidsresor. För att kunna resa i tiden i mina böcker måste man ha ett månur där tiden ställs in med hjälp av fullmånens strålar …
The moon in the water
turned a somersault
And floated away
En kullerbytta! Bara ordet … här i en haiku av – Oshima Ryota (1718–1787). När haikudikter översätts till andra språk bryts ofta reglerna upp. Antalet stavelser är inte så viktigt – det viktiga är essensen: att fånga ögonblicket. Och evigheten. Själv brukar jag lyckas hyfsat med ögonblicket, men kämpar med evighetsperspektivet … Räkna stavelser är jag dock rätt bra på. Så här kommer min tolkning av Ryotas haiku:
Månens spegelbild
gjorde en kullerbytta
och flöt vidare
Å så vackert!
Välkommen tillbaka Haiku-fredag ❤️
Tack! Känns bra. Har saknat det!
Tack för inspirationen Gunilla! Mer haikudikter i vardagen.
Här kommer ett försök av mig trots att det är lördag😄.
Sammetsnatt vakar
kvinna i fönsternischen
Vingslag oroar
Håller med dig. Evighetsperspektivet är svårt att få till.
Kram/ Katarina
Tack så mycket för din vackra haiku. Blir nyfiken. Varför är hon orolig? Känns som början av en film eller en roman … Stämningsfullt.
Tack för din fina betraktelse och tolkning av haikun. Evighetsperspektivet har jag inte haft kläm på hittills. Bara att träna och träna.
Tack! Men jag tycker allt att jag får lite evighetssvindel när jag läser dina fina haikusar. Du är nåt på spåren!