Vad behövs för att den skapande kraften ska få liv och lust? Jag tror på balans mellan stimulans och vila. Ofta är det det senare som det är svårast att få till. Jag älskar att gå i skogen och vid havet. Att lyssna på tystnaden, sus, vägskvalp och och kvitter. Jag tycker också om att meditera, gärna i rörelse – som qi gong eller yoga – eller med hjälp av en inspelad röst. En lugn stund varje dag tror jag är oumbärligt för kreativiteten, men ofta unnar jag mig inte den tiden. Snart … sen … jag ska bara …

Men i mitt stilla sinne vet jag vad jag behöver.

Funderar en hel del på det här med kreativitet. Vad det är och hur man håller kreativitetens låga levande. För min del kan lågan ibland vara svag och fladdrande. Det behövs så lite för att den ska blåsas ut. Oftast beror det i mitt fall på trötthet och splittring. Jag försöker göra för mycket på  en gång.

Under de här hundra bloggdagarna kommer jag att utforska mina egna tankar runt kreativitet och skapande. Vad som dränerar och vad som inspirerar.

Det är så många olika saker som kan ge inspiration: I går fick jag massor av energi från härliga barn som har läst min bok. I dag har jag tränat på Friskis och skapat i deg: goda glutenfria frallor av nötter, frön, kesella och ägg bland annat. Måste smaka nu!

Del två av min bok Hemligheten i Haga börjar ta form. Som alltid tar det längre tid än jag har tänkt mig. Jag skriver och skriver om. Samlar nytt, funderar, promenerar, fantiserar. Skriver och skriver om. Det måste få ta tid. Men inte hur mycket tid som helst!

När jag tappar fokus och koncentration brukar jag skriva något helt annat: En novell,  en haikudikt eller ett utkast till en ny bokidé. Ibland tänker jag att jag kunde använda den här bloggen när jag behöver komma loss i mitt skrivande. Det vore kul att blogga lite oftare, men jag har aldrig lyckats ta mig samman och skriva regelbundet.

Därför antar jag nu utmaningen Blogg100. Jag har därmed bestämt mig för att blogga 100 dagar i sträck. Jag måste helt enkelt testa om det går. Och hur det känns.

Så har det blivit ett nytt år – 2015. Hoppas att det har börjat bra!

Själv är är jag i full färd med att skriva på boken. Det går framåt, men det går långsamt. Då tänker jag på Astrid Lindgren. Vilken fantastisk arbetskapacitet hon hade. Hon stenograferade sina böcker i en rasande fart och sedan skrev hon rent dem på maskin. Mio min Mio tog tydligen bara två månader att skriva. Två månader! Hemligheten i Haga, min första bok, tog tolv år … Så lång tid får jag inte ta på mig för del två, så i jul har jag låtit mig inspireras av Astrid på många olika sätt.

Jag har läst biografin Denna dagen ett liv av Jens Andersen. En fantastisk bok. Samtidigt såg jag den lika välgjorda dokumentären Astrid av Kristina Lindström. Det var så spännande att få en fördjupad bild av Astrid Lindgren i både ord och bild. Jag har också sett en underbar Ronja på Stadsteatern och nu läser jag sagorna i Sunnanäng.

På nyårsafton 2014 stod det klart: Pippi är starkast! Hon knep första platsen i DN:s omröstning över de viktigaste kulturhändelserna på 150 år. Då tog jag en promenad till Dalagatan 46 där Astrid bodde i över sextio år, från 1941 till hennes död i januari 2002 och sa grattis Astrid. Och tack!

Astrid Lindgrens hemadress: Dalagatan 46.