Lördag 24 november 10.30–11.30
S:t Pauls bok- & pappershandel
Mariatorget 7 på Söder i Stockholm
Mästerfotograf: Kerstin Lagermalm
Jag läser en stund ur Hemligheten i Haga. Sen pratar vi om att skriva spännande berättelser, och jag håller i en rolig skrivövning. Under tiden knaprar vi på en pepparkaka.
Varmt välkommen!
Emma och Susanna är de två tioåringarna som hittar trollroten i Hagaparken. De är alltså huvudpersonerna i mina berättelser, även om Mirella och Snobben med tiden blir minst lika viktiga. För att inte tala om mor Elinda. Och Smaragda! Dessutom finns det en till som är mycket värdefull, i alla fall för Emma: Hennes nalleformade ryggsäck, Lufse.
Anna Högberg kom med presenter till bokmässan 2017.
Förra året när jag var på bokmässan kom Anna Högberg till Idusmontern med en present: Hon, hennes barn och hennes mamma hade stickat dockor som ser ut precis som Susanna och Emma! ”Men vi hann tyvärr inte göra ryggsäckarna”, sa Anna.
Så gissa vad Anna kom med i år? Just det! Susannas blommiga ryggsäck, Emmas lurviga Lufse-säck och dessutom en fantastisk silverslända. Tusen tack!
Torsdag 27 sept till söndag 30 september vallfärdar bokälskare till Göteborg.
Bokmässan innehåller så mycket. För mig är det framför allt ett tillfälle att träffa alla som jobbar på mitt förlag, Idus, och alla andra författare. Det brukar bli många roliga pratstunder i och runt vår fina gröna monter. Jag kommer framför allt att vara i där
Eftersom jag är på bokmässan alla fyra dagarna har jag gott om tid att ta del av de rika utbudet i seminariesalarna och på mässgolvet.
Respekt är ett av årets teman. Forum för levande historia lyfter samtal om rasism, populism och radikalisering. Andra viktiga frågor på temat är de strukturer som avslöjats i och med metoo-rörelsen och hbtq-frågor.
Jag hoppas förstås få se och höra några av mina favoritförfattare och köpa signerade ex av deras böcker. Exempel:
Ett skrivande liv
Varifrån kommer behovet av att uttrycka sig i skrift? Vilka strategier är nödvändiga för att för- ena skrivandet med övrig tillvaro? Vi låter Agnes Lidbeck och Aris Fioretos fundera över dessa och andra skrivrelaterade frågor.
Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri – som båda är aktuella med nya, hett efterlängtade romaner i höst – i samtal med Vi Läsers chefredaktör Jonas Eklöf.
Lena Andersson och Lars Trädgårdh: Vad hände med det svenska folkhemmet?
Engelsforstrilogin – vad hände sen? Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Till minne av en villkorslös kärlek är en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj.
Blixtra och misslyckas – om författarens våndor och wowstunder med John Ajvide Lindqvist och Jenny Jägerfeld.
Efter en snabb titt i programbladet hittar jag många föredrag som jag blir nyfiken på. Ett axplock:
Underhållande om grejen med ordföljd med Sara Sara Lövestam
Sorg och hopp med ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson
Hur hemskt får det bli?
Barn och barnboksförfattare har alltid fascinerats av det hemska, från bröderna Grimms grymma moralkakor över socialrealismens pekpinnar till dagens dystopier inspirerade av tv-serier, film och spel. Var går gränsen, frågar sig författarna KarinErlandsson och Eva Frantz.
Läsning – en demokratifråga med Theodor Kallifatides, Arkan Asaad, Susanne Boll och Patrik Lundberg
Vikten av starka, kvinnliga huvudkaraktärer med Frida Skybäck
Blott Sverige svenska akademier har? med Henrik Björck, Thomas Kaiserfeld och Ulrika Knutsson
Sagolik återvinning
Hur tar man sig an en traditionell saga för att modernisera den? Och varför gör man det? med Pija Lindenbaum, Ane Gustavsson och Annelie Llindqvist
Åter till antiken
Antikens myter och hjältar slutar aldrig att fascinera och inspirera såväl läsare som författare, med Colm Tóbín och Theodor Kallifatides
Ser fram emot fina möten och en massa inspiration!
Foto från bokmässan 2017. Med förlagschefen Ulrika Slottner och två fina författare, Cecilia Rojek och Annica Hedin.
Lördag 19 maj, Pingstafton 2018, öppnade den mysiga bokhandeln S:t Pauls bok- & pappershandel vid Mariatorget på Söder i Stockholm dörrarna för musik och skrivande. Jag presenterade roliga skrivövningar och Jesse Lindgren & his Rythm spelade cool jazz.
Solen flödade och många flanörer tittade in, knaprade popcorn, skrev en haiku inspirerad av våren och musiken och pratade en stund. En härlig dag!
Jesse Lindgren & his Rythm.
Lyssna på musiken! Video
Många besökare deltog i min skrivtävling. Äntligen har den enväldiga juryn fattat sitt beslut. Trumvirvel! Vinnare av valfri bok i serien Hemligheten i Haga är …
Mira Erlandsson!
Tävlingsbidrag: Novell och haiku
Plötsligt kom jag på att det var min flickväns födelsedag. Jag skyndade ut genom dörren och ner för trappan. Jag sprang förbi Leonardo da Vincis tavlor först, och sen Dalís. Det gick så snabbt att jag inte la märke till min favorittavla, ”Den brinnande giraffen”. Jag bytte om till min Leviströja och mina vita, söndriga jeans mitt i farten. Till slut var jag nere och fixade direkt en skål med flingor och mjölk. Efter det greppade jag min mobil, mina nycklar och min plånbok. När jag var halvvägs ut genom dörren kom jag på presenten. Jag sprang direkt tillbaka in, men när jag sen vände mig om stod jag näsa mot näsa med min flickvän. Hon var orolig, det syntes.
Den enväldiga juryns motivering: Mira får priset för den täta stilen, tempot och fantasin. Det är en konst att skriva så medryckande att läsaren blir andfådd! Jag dras in i berättelsen och vill veta mer. Vad hände sen?
Hundar i en park
Människor i en grupp går
Fontän mitt i allt
Den enväldiga juryns motivering: Mira får priset för ett fint ögonblick. En snabbt fångad och tydlig bild med liv och rörelse.
Tomas Erlandsson för två stämningsfulla haikudikter. Ett extra plus för att Bellman fick komma med på ett hörn, eftersom han har en förmåga att dyka upp även i mina böcker.
Tyst hon skriver ord
St Pauls speglar stadens liv
Torgets brus ger lugnTors brons skimrar grön
Där Bellmans ande vakar
Bladen närs av sol
Ketty Dolk för sin fina musikaliska stilstudie i haikuform:
Trombonen puttrar
gitarristen kompar fint
pingst i bokhandeln
Jill för en en varm poetiskt skildring av stunden och känslan. Och för att silversländan fick vara med!
Silversländor och blåsande horn.
Jag vaknar med en vän, den vännen
och allt är plötsligt rätt igen
TACK Anneli Ljung Nordensköld för att jag fick vara i din fina bokhandel!
Och TACK alla som kom!
Både Anneli och jag tycker att det var så kul och lyckat – så det blir säkert fler skrivarstugor på S:t Pauls. Välkomna då!
Är du omtänksam?
Kanske lite betänksam
Omhändertänksam
Under hösten och våren har jag ett annorlunda uppdrag: Lunchsvenska. Jag håller kurs i svenska för arkitekter på Tengbom under deras lunchrast. Mina deltagare kommer från flera olika länder, till exempel Kina, Polen, England, Australien, USA, Holland, Grekland. jag har en nybörjargrupp och en avancerad. De käkar sallad eller sushi samtidigt som vi pratar konstiga vokalljud, verbböjning, svenska ord, uttryck och traditioner.
För mig är det spännande och lärorikt. Jag får damma av mina grammatikkunskaper och träna upp språkkänslan. Vad är det för skillnad på ”Vad tycker du om min ritning?” och ”Vad tänker du om min ritning?” När använder vi omvänd ordföljd? Hur många partikelverb finns det i svenskan? Vad betyder egentligen ”väl” och ”ju”? Kommer ”verk” från samma ord som ”work”? Hur är det med ”värk”? Får man säga ”ba”? Vad är det för skillnad på ”stegen” och ”stegen”?
Och hur fungerar egentligen den svenska ordbildningen? Kan man sätta ihop vilka ord som helst? Ja! Det kanske är det som är det härligaste med språket: friheten, kreativiteten. Det är inte en samling regler att lära sig, nej, det är ett av många sätt att uttrycka sig. Och jag blir så imponerad över hur mycket mina elever kan. Över frågorna de ställer. Vi har så kul!
Nästa gång ska jag fråga dem vad de säger om det här ordet som jag hittade på en vägg på Söder:
Så här beskriver dagens gäst, stjärnpedagogen och örebropoeten Magnus Kirchhoff, den ädla konsten:
Ett två tre fyr fem
Ett två tre fyr fem sex sju
Så är en haiku
Å så en antihaiku
Ett två tre fyra fem
Ett två tre fyra fem sex sju
Så är inte en haiku
Frågor på det?
Trevlig helg!
Den omtalade Bokmässan i Göteborg är över för i år. Tyvärr handlade debatter, diskussioner och samtal i år mindre om böcker och läsning, mer om högerextremism, nazister och våld. För mig som var där handlade mässan dock mest om möten.
Så många varma, inspirerande möten, både under mässan och på kvällarna, eftersom jag passade på att träffa nära och kära som bor i Göteborg. Möten som gav mig ork och energi. Möten som stärkte min tro på att vi är många fler som vill kämpa för ett öppet, demokratiskt, medmänskligt samhälle. Mängder av aktiviteter i denna anda pågick samtidigt i Göteborg. Det är underbart, men jag är fortfarande så ovan vid att vi ens behöver prata om att stå upp för mänskliga rättigheter. Jag trodde det var självklart. Men i dag måste vi vara tydliga, som barnen som bor i huset på bilden nedan: ”Alla är lika mycket värda”.
I en villaträdgård i Göteborg.
Mitt möte med Anna Högberg, en vän sedan över tjugo år tillbaka, kommer jag aldrig att glömma. Anna och hennes man kom till bokmässan med en fantastisk gåva: Hon, hennes barn och hennes mamma hade hjälpts åt att skapa hjältinnorna i mina böcker, Susanna och Emma.
Anna Högberg kom med presenter.
Möten med Idusvänner. En stor och viktig del av mässan är att träffa min förläggare Ulrika Slottner, de andra som jobbar på Idus förlag och alla mina författarkollegor. En härlig samling trevliga människor som det alltid är inspirerande att prata med och utbyta erfarenheter med.
Fina möten! Här med Ulrika Slottner, Cecilia Rojek och Annica Hedin.
Ett möte ledde dessutom till en recension! På tåget hem hamnade jag bredvid Leif-Rune Strandell, redaktör på nättidningen DAST Magazine. Vi hade ett fint samtal om mässan, läsning och skrivande. Nu har han läst Hemligheten i Haga och recenserat den. Man måste inte vara mellan sju och tolv år för att uppskatta en spännande tidsresa ….
Det är en berättelse med två tioåriga flickor i huvudrollen, så ni kan ju räkna ut målgruppens ålder. Fast då vill jag tillägga att jag, många decennier äldre, greps av deras äventyr och skyndade mig att läsa färdigt.
Så är sommaren här. Vi är redan en bit in i juli. Yrvaken ser jag mig omkring. Vart tog försommaren vägen? Jag har befunnit mig i en bubbla, en trevlig skrivarbubbla, under lång tid. Men nu är det dags att släppa taget om Silversländan och se henne sväva bort över den glittrande vattenytan. Äventyret är avslutat. Pärmarna stängda. Mina hjältinnor får finna sig i att vänta på fortsättningen. Nu behöver jag vila och återhämtning innan jag putsar mitt månur och ger mig av på den avslutande delen av den här resan.
Utanför fönstret lockar en blå himmel och en ljummen sommarvind, havet, stranden, skogen. Mina fötter längtar efter barfotavandringar i daggvått gräs; hela kroppen längtar efter svala havsbad. Och jag längtar efter att läsa Saltkråkan i hängmattan. En sommartradition!
En vecka kvar av jobb, om inget hänger upp sig. Omslag och finputs återstår på boken. Och jag filar och funderar på nya uppslag för språkkonsulttjänster och författarbesök. Det var mysigt i min skrivarbubbla, men nu ska det bli kul att komma ut i verkligheten och hålla kurser och träffa människor som är intresserade av skrivande och kommunikation.
I dag har jag bokat biljetter till Göteborg i september. Så ja, jag kommer till bokmässan 28 september-1 oktober.
Del tre i min serie Hemligheten i Haga börjar äntligen bli klar. Jag är inne i en bearbetningsfas nu. Inom kort kommer finputsningen. Och sen korrektur. Och sen en sista koll. Och den allra sista kollen …. Jag upphör aldrig att fascineras av att det här med att skriva böcker är så tidskrävande. Och min beundran för alla som lyckas skriva bok efter bok hela livet växer.
Jag har alltid gillat att läsa om skrivprocessen, om hur författare arbetar. På något sätt försöker jag väl knäcka koden, förstå på djupet hur det här arbetet går till, för att själv kunna bli bättre på det. Men det är alltid så vagt, så hemlighetsfullt och ogripbart. Och alla har olika berättelser om sitt skrivande.
För mig är det en process i ständig förändring. Precis när jag tror att jag har fattat något, när jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar, ändras allt och jag fattar ingenting.
På många sätt påminner det här om hur jag tyckte det var att bli mamma. Ett sökande och ett prövande. Precis när jag trodde att jag hade hittat ett sätt som fungerade, en rutin att hålla sig till, förändrades allt. Barnen växte och utvecklades. Jag växte och utvecklades. Vi som föräldrar växte och utvecklades. Vi som familj växte och utvecklades. Tiderna förändrades!
Så nej … Jag börjar inse att jag aldrig kommer att hitta det där trygga lugnet, den säkra lunken som alltid funkar. Inte som förälder. Inte som medmänniska. Och inte som författare.
Och det är väl härligt!
Något annat som är härligt är våren. Cyklade runt Brunnsviken i dag i strålande sol. Tankarna och fantasin flög fritt, inspirerade av miljön som jag skriver om i mina böcker. Nya idéer börjar spira likt vitsippsbladen under fjolårslöven. Men först ska Silversländan bli klar!
Italienska terassen i Bergianska. Brunnsviken glittrar i aprilsolen.
Vilar vid Vättern
blicken söker horisont
gäst hos Ellen Key
Tisdag 13 september steg jag in i rummet som skulle vara mitt hem i nästan två veckor. På bilden ovan kan du ser var jag bodde: hörnrummet med utsikt över Vätterns vida vatten. Bakom mig ruvar det sagoomspunna Omberg. En kort promenad härifrån ligger Alvastra klosterruin och slätten breder ut sig. En inspirerande och samtidigt lugnande miljö.
Så vad gör en stipendiat på Stand? Det är väldigt olika, men det som förenar oss fyra är intresset för författaren, pedagogen, filosofen, samhällskritikern och människan Ellen Key (1849-1926). Ellen bestämde redan under sin livstid att Strand skulle ta emot kvinnor som gäster, så vi är en del i en lång tradition. Ellen ville att kvinnorna skulle få möjlighet att sträcka ut ryggen, både kroppsligen och själsligen:
Rätar på ryggen
andligen och lekamligt
det gör vi på Strand
Mina dagar såg oftast ut så här: Vaknade tidigt, morrondopp, frukost i solen på trappan, kanske samtal med en av de andra stipendiaterna.
Vaknar i tyst hus
simmar ut i morgondis
frukost på trappan
Under förmiddagen skrev jag på min bok, Silversländan. Och i min prickiga haikubok. Tre haikudikter om dagen blev det. Korta sammanfattningar av intryck och känslor. Oftast satt jag i mitt fina rum, ibland vid något av Ellen Keys andra skrivbord. Det finns skrivbord i alla rum på Strand, men viktigast i ett rum är människor, blommor och böcker enligt Ellen. Så här formulerade jag detta i haikuform när jag var där.
Sensommarblomster
plockar och sätter i vas
tror Ellen Key lerViktigt i ett rum:
människor, blommor, böcker
därför trivs jag här
Efter lunchen i Ellens kök tog jag en promenad i bokskogen, upp på Ombergs hjässa eller en cykeltur. Funderade och fantiserade, spann vidare på de trådar jag skrivit om under morgonen. Eftermiddagsdopp, kanske en tupplur och en lässtund brukade jag hinna med före middagen. Helst satt jag då på Solbadet, den inbyggda balkongen, och såg solen sjunka ner i Vättern.
Bland det roligaste på Strand var att vandra runt på bara fötter i huset och undersöka böcker och tavlor i lugn och ro. Det kändes som om jag hade ett pågående samtal med Ellen under hela min vistelse.
Vandrar i ditt hus
närmar mig tyst, andäktigt
du finns kvar; det känns
