Under redigeringsarbetet av min bok Månuret fick jag anledning att tänka till på det här med tal och siffror. Det är ju en tidsresa, så det blir en hel del av den varan. Läs och begrunda – vad tycker du är bäst?
- 1700-talet eller sjuttonhundratalet?
- De reste över 200 år tillbaka i tiden, eller de reste över tvåhundra år tillbaka i tiden?
- Hon var 13 år, eller hon var tretton år?
- Det var den 17 oktober, eller det var den sjuttonde oktober?
Regler
Huvudregeln är att använda bokstäver för låga tal – förslagsvis mellan ett och tolv, eller mellan ett och tjugo. Men man bör inte inleda en mening med en siffra. Och skriver man en mening med flera tal är det inte så snyggt att blanda förstås. Oftast är det då bäst att använda siffror i den här typen av mening: ”Flickorna var 2, 9, och 22 år”.
Höga ungefärliga tal är bäst att skriva ut: ungefär två miljoner, omkring tio tusen – och man brukar även rekommendera att skriva hundra och två hundra, tre hundra etc.
Informativa texter och litterära texter
Under mitt yrkesliv har jag sysslat med informativa texter, och där är det sällan någon tvekan. Siffror är tydligare än bokstäver. En siffra sticker ut ur texten, som en bild, och blir därmed lätt att hitta – och hitta tillbaka till. Men det är just den effekten som man ibland vill undvika i litterära texter. I skönlitteratur för vuxna skriver man därför oftast ut tal och siffror med bokstäver.
Vad är bäst för unga läsare?
Hur är det med barn? Har de lättare att avkoda siffror än bokstäver?
Min skickliga korrekturläsare, Karolin Olsson, uppmärksammande mig på den här frågan, och bollade den vidare i ett forum för språkkonsulter. De flesta av våra kolleger var överens om att siffror är mer lättlästa för unga, ovana läsare.
Jag bad några barn (9-12 år) och lärare titta på exempel ur min bok – bland annat meningarna i början av denna text. Med få undantag föredrog barnen siffror framför utskrivna tal.
Jag passade även på att fråga en vän som översätter barn- och ungdomsböcker för att höra om det finns några enkla regler att hålla sig till. Det finns det inte; förlagen har olika riktlinjer. Som översättare följer hon författaren, men försöker vara konsekvent med exempelvis datum och årtal. Där brukar hon använda siffror.
Forskning behövs!
För att få reda på vad forskningen om barns läsande har kommit fram till på det här området tog jag kontakt med min kusin, Elisabet Engdahl, professor på institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet. Hon skickade frågan vidare, men fick inget napp.
Tydligen finns det ett outforskat område här för hugade språkforskare!
Hur gör jag nu då?
Det är svårt att hitta ett sätt att vara hundra procent konsekvent, men jag håller mig till siffror för datum och årtal och tal högre än tjugo. I övriga fall skriver jag med bokstäver. Alltså:
- 1700-talet
- De reste över två hundra år tillbaka i tiden.
- Hon var tretton år.
- Det var den 13 november 2013.
Frågor på det?
Inlägg nummer 62 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.
