Visste du att Jack Kerouac, han med romanen På drift (On the Road, 1957), även skrev haikudikter?  Han är inte så noga med antalet stavelser, men strävade efter att finna själva essensen i diktformen. Så här skriver han på baksidan av Book of Haikus (2004):

Above all, a haiku must be very simple and free of all poetic trickery and make a little picture and yet be as airy and graceful as av Vivaldi pastorella.

Och här är ett par av mina favoriter ur boken:

Waiting for the leaves
to fall; –
There goes one!

A bird on
the branch out there
– I waved.

Titeln på det här inlägget då? Ja visst, det är från Lundells låt Sextisju, sextisju förstås:

Och jag hade sett henne sitta i sitt hörn hela kvällen, 
         G                    F
med sitt trehundra mil långa mörka hår, 
   E
så ensam och vacker och svartklädd med bok, 
        F                      C      G
verka svår så oemotståndligt svår.

             C
Hon sa: Jag läser Kerouac, Jack Kerouac 
             F
har du läst honom nån gång? 
         G        
Jag sa: Nej, men har du lust att hänga med
                    C
på litet stillsamt hålligång? 
        Bb              F

Inlägg nummer 79 i #blogg100, en utmaning att blogga 100 dagar i rad.