I går skrev jag ut mitt manus till Smaragdas saga. Ett stort steg. Berättelsen blir mer på riktigt när jag läser den på papper. Det blir lättare att se missar, upprepningar och inkonsekvenser. Men det är ändå svårt att få syn på saker i sin egen berättelse.

Friska ögon, röda pennor …

Friska ögon behövs, så jag nu har jag skickat mitt manus till några tappra själar som har hängt med på den här resan från början. Med hjälp av dessa testpiloter kommer Smaragdas saga att få luft under vingarna, mer liv, mindre ”darlings”. Ja, jag vet att det finns en del som måste rensas bort. Så är det alltid!

Massor av jobb återstår, men det här är den roligaste fasen. Det är nu mina karaktärer får liv, miljöerna blir mer spännande och alla delar faller på plats. Tidsresor är lite förvirrande ibland, minst sagt.

… och en röd tråd

Det här är den fjärde och sista delen av Hemligheten i Haga, så nu måste alla lösa trådar fästas, allt ska få sin förklaring. Den röda tråden som löper genom alla fyra böckerna ska knytas ihop.

Vem är Smaragada?

Ja, vem är hon egentligen, den underliga tanten? I Smaragdas saga får hon berätta sin egen onda saga. Emma, Susanna, Mirella och de andra får en förklaring till varför det vilar en förbannelse över henne.

Hur ska det gå? Nu vet jag. Det dröjer ett tag innan manuset blir en bok, men om några månader så får du också veta.