Denna dagen ett lif

Ja, så sa farbror Melker, men det var Runeberg som skrev det – och hemma hos Ellen Key på Strand vid Omberg står sentensen på väggen i hallen. Astrid Lindgren såg det när hon hälsade på hos Ellen Key sommaren 1925. Till den historien hör att Astrid blev biten av Ellens hund, en St Bernhard, och att hushållerskan som plåstrade om henne hette Malin …

Verklighet och dikt, saga och sanning … Nu är det i alla fall helt sant att jag ska åka till Strand. I nästan två veckor ska jag bo i ett av gästrummen som stipendiat. Jag ska skriva, läsa, vandra och ta morgondopp i Vättern. Mer vet jag inte. Men jag ser fram emot detta så mycket!

Läs gärna mitt förra inlägg om Ellen Keys strand och stipendiet.